Hej hej alla där ute!
Allt är bra här och jag hoppas allt är bra med er också. Man kan ju undra var sommaren har tagit vägen, det bara regnar och blåser och är mörkt o kallt.. tråkigt.
Tänka sig att Neo snart är 3 månader gammal, känns som igår jag födde honom hehe :P det var så roligt, den 3 april började värkarna, o jag stannade hemma hela natten, kunde inte sova, hade ont hela tiden, väckte inte mattias förrän på morgonen och vid 9-10 tiden åkte vi in till lunds bb. När vi kom dit så kollade en sköterska på mig med en blick precis som att hon tänkte att det var falskt alarm, jag var ju inte så stor om magen, så ingen trodde det var dags än. Sen var jag jätte lugn och gjorde inte ett ljud ifrån mig under värkarna, jag bara andades mer. så dem lade in mig för att observera och kolla tiden mellan värkarna och så.. så jag fick ligga där o vänta i 20-30 min med riktiga värkar. Sen kom någon och skulle kolla hur mycket jag var öppen och då var jag redan 7 cm öppen.. o då jävlar blev det fart på tanterna där hehe :P Ingen bedövning överhuvudtaget kunde dem ge mig.. så jag fick föda utan bedövning, och ja det känns, en brännande känsla, men man kan inte göra annat än o krysta när det väl är dags för det, kroppen vet precis hur den ska göra, man kan helt enkelt inte stå emot att krysta, så man behöver inte vara orolig för att inte veta hur man ska göra. men man blir belönad så mycket efteråt att det är värt det :) Barnmorskan var imponerad över hur bra jag klarade av det och sa att det verkade som att jag inte gjort annat än att föda barn i mitt liv. Min smärtgräns är jävligt hög som tur var är väl mitt svar på det ;) haha.
Det blev en lång text, hade kunnat skriva mer om detta, men det hade blivit för mycket, en fantasktisk upplevelse var det att föda lille Neo, med lite smärta, naturligt ;) hehe
Kram på er
/Rebecka






slå kameran ;) hehe <3